Sen jag fick barn har det helt plötsligt blivit roligt att fylla år igen. Inte för att jag blir äldre men för att barnen är så förväntansfulla och uppspelta inför födelsedagen att en del av deras känslor smittar av sig på mig. Nu har de dessutom blivit så stora att de ser till att jag verkligen firas storstilat. Förberedelserna börjar redan flera dagar före den stora dagen. Livia och Albin åker med pappa för att ínhandla presenter. Livia är fast beslutsam om att välja ett smycke och bestämmer sig till slut för en röd rosberlock till mitt armband. Albin hittar snabbt en pocketbok och konstaterar: "Den här kommer mamma gilla." Även blommor ska köpas och Livia har synpunkter på den vita blombuketten som pappa väljer. "Mamma vill ha mer färg", fastslår hon bestämt och väljer i stället en i rött, gult, blått och vitt. På själva födelsedagen fixar Livia frukostbrickan och ritar ett kort med både porträtt av mamma och en massa prinsessor på. Under tiden springer Albin otåligt in till mig, som tålmodigt väntar i sängen med födelsedagspirr i magen, och avslöjar att jag ska få en bok av honom. Till slut kommer hela följet in med presenter och muffins och sjungandes "Ja må hon leva..." Sen gör sig alla kalasfina. Albin vill ha både skjorta och fluga och Livia volanger och flätor i håret. När det äntligen blir dags för tårta vill Livia ha första biten och Albin är snabb med att tjinga rosen: "Jag vill ha tulpanen!" Men det har jag förstås inget emot. Att delad glädje är dubbel glädje, det är det ingen tvekan om!
