Pappas kille

Albin är just nu väldigt mycket pappas kille. Pappa ska hjälpa till med allt och han vill gärna få bekräftat att han är som pappa. "Visst är vi killar, pappa?!", säger han. När mamma ska läsa godnattsaga för att pappa inte är hemma kommer Albin till slut på en lösning som är acceptabel: "Vi låtsas att du är pappa till oss!"

Jag kan nästan allting

Livia konstaterar vid matbordet: "Nu kan jag rita, skriva, simma, göra kullerbyttor i vattnet och skära."

BF & FF

När barnen har föräldrafritt...
...blir det mys med farmor och farfar.
Det blir pannkaka till middag.
Det blir kortspel, brädspel och Memory.
Det blir lördagsgodis och chips framför TV:n.

När föräldrarna har barnfritt...
...blir det fest i sällskap med endast vuxna.
Det blir vin, drinkar och mat, som inte är speciellt anpassad för barn.
Det blir oavbrutna samtal.
Det blir till och med discokula och dans.

Tack farmor och farfar! Och tack A & M för en mycket trevlig fest!

Första advent

Trots att vi alla var trötta efter diverse sena kvällsaktiviteter samlades hela familjen och farmor och farfar till en första-adventsfrukost. Albin var som vanligt frågvis och undrade varför vi bara skulle tända ett ljus och varför han inte fick öppna första luckan i sin "Blixten Maskin"-kalender. När dessa frågor väl retts ut kunde vi njuta av frukosten tills det var dags att ge sig ut i det vita vinterlandskapet och bege sig till Livias fotbollsträning.

Mammagryn för mammas gryn

För att stå sig hela förmiddagen fram till lunch när man är ute och leker i snö och kyla är det viktigt att ladda upp med en ordentlig frukost. Hemma hos oss är det för tillfället mannagrynsgröt, eller mammagrynsgröt som Albin kallar den, som är favorit hos barnen. Och vad kan passa bättre för mammas små gryn!

För mycket snö?!

När bilen hinner bli igensnöad under tiden man är inne på dagis och hämtar barnen, då snöar det för mycket. Eller så tar det bara för lång tid för barnen att avsluta leken i kuddhörnan, klippa och klistra klart bara ett litet djur till, lägga tillbaka brandbilen/polisbilen/lastbilen för femtielfte gången och slutligen få på sig overall, kängor, mössor och vantar.

Pappas lilla gumma

Livia tar allt oftare med kompisar hem eller följer själv med hem till någon efter dagis. Ikväll åt hon även, för första gången, middag hos en kompis vilket Albin påpekade för pappa: "Din lilla gumma är hemma hos O."

Ofarliga avgaser?

I morse saknade Livia en av badleksakerna i badrummet och undrade: "Den kanske har åkt ner i avgasröret." Senare på dagen pratade hon om ett annat avgasrör när hon sa: "Jag måste släppa ut lite avgaser." I båda fallen verkade det i själva verket röra sig om mer ofarliga avgaser än de som passerar genom bilarnas avgasrör.

Ur en tvåårings perspektiv

Foto: Albin Ulltin

När man bara är två år och dryga metern hög, ser man livet lite från nedan.

Ännu ett resminne

När dagarna är som mörkast och sommaren som mest avlägsen, känns det härligt att kunna plocka fram minnena från en härligt solig dag i bergen. Vi körde på slingrande serpentinvägar tills vi kom till en liten by där vita små hus klamrade sig fast på bergväggarna. Där hittade vi en lucka för vår hyrbil och promenerade länge genom de smala gränderna tills vi till slut hittade en restaurang med en bedårande utsikt från en högt belägen terrass. Något förvånade blev vi när vi precis nedanför fick syn på vår bil. Men efter att ha avnjutit ett stort antal spanska delikatesser var vi glada att bara ha en kort väg tillbaka.

Pappa och bebis

Just nu leks det väldigt mycket roll-lekar här hemma. Albin spelar rollen som pappa och Livia är bebis. Detta leder till en hel del intressanta uttalanden, som "Bebis, kan du hjälpa pappa å sätta på jackan?" Albin blir också mycket irriterad om mamma eller pappa under leken råkar kalla honom Albin. "Jag är pappa", insisterar han då. Ibland får mamma och pappa vara med och får då rollerna som "torasyster" och "torebror".

Varför?

Albins lilla huvud måste för tillfället vara proppfullt med funderingar. Han fullkomligt bombarderar mamma och pappa med frågor. Några av alla dem som dryftats bara idag är...

Varför kommer tomten på vintern?

Varför blir det kallt på vintern?
Varför står polisbilen där?

Är det här en parkeringsplats? Varför är det en parkeringsplats här?

Mamma Rosa

Mamma, som oftast bär jeans och svart får inte så ofta komplimanger för sin klädsel av Livia, som kallas Fröken Rosa-Lila på dagis och helst alltid bär klänning. Men när mamma sätter på sig en knallrosa kofta, säger Livia: "Vad fin du är, mamma." Till och med Albin reagerar och undrar: "Varför är du så fin idag?" Mamma har ingen särskild anledning, mer än att möjligen lysa upp lite i det kompakta vintermörkret.

Josef och Maria

Igår var det dags att besätta rollerna i årets julspel. På Albins dagis frågade fröken om det fanns någon som ville vara Josef. Albin, som ju heter Albin Josef, svarade förstås: "Jag ÄR Josef." och därför blir det i år en ganska liten Josef. Samtidigt på Livias dagis, valde hon rollen som Maria. De stolta föräldrarna ser förstås med spänning fram emot de båda föreställningarna.

Pappas dag

Redan i fredags fick pappa en present av Livia. En duk, som hon själv sytt och mycket omsorgsfullt slagit in på dagis. Trots det ville Livia ge pappa ännu en present på farsdag, så mamma och hon hade inhandlat en DVD-film. På morgonen plockade Livia fram papper, tejp och snören och började slå in den. När Albin såg det ville han förstås också slå in en present till pappa. Mamma försökte febrilt komma på något han kunde slå in, men då kom Albin själv på en lysande idé. Han sprang och hämtade en av sina bilar, som han ville ge bort till pappa. Pappa blev förstås väldigt glad för båda presenterna och för det fina kortet som Livia skrivit alldeles själv.

Familjen snö

Följande konversation utspelade sig vid frukostbordet i morse.

Albin, som tittar ut genom fönstret: "Nu är det bara lite snö kvar."
Pappa: "Ja, inte är det mycket."
Albin: "Neej, lite! Mammasnön är borta och pappasnön är borta. Bara bebissnön är kvar."

En lördag på IKEA

En lördag på IKEA kan faktiskt vara riktigt mysig. I alla fall om man har sällskap av en liten tjej, som verkligen uppskattar en lunch bestående av köttbullar och chokladmousse, som snabbt väljer ut ett påslakanset till sig själv och ett till lillebror och som blir supernöjd när hon hittar precis en sån låda som hon behöver till sina docksaker. Då kan man faktiskt lyckas pricka av allt som står på listan och inte få med sig särskilt mycket annat hem. Lillebror och pappa var nog lika nöjda med att få stanna hemma. Albin var visserligen lite besviken över att han inte fick följa med till "ell-affären", men blev glad när han fick åka "kottkärra" med pappa.

Albin och fröken

Vid lunchen på dagis säger Albin till sin dagisfröken: "Du får komma hem till mig och äta middag." Det tycker fröken låter trevligt och undrar vad han ska bjuda på då. "Blodpudding", svarar Albin. Inget dåligt erbjudande minsann!

Spöken, finns dom?

Albin funderar funderar just nu mycket på spöken och monster och huruvida de finns eller inte. Varje kväll innan han ska somna måste mamma eller pappa övertyga honom om att det inte finns några "pöken" eller monster. Först när alla tvivel är borta kan han äntligen somna sött i sin säng.

Sorglig nostalgi

"Fånga ballonger" är ett spel jag minns att jag tyckte om att spela när jag gick på dagis. Därför blev jag glad när jag hittade det i en second hand-affär och såg fram emot att spela det med mina egna barn. Livia tittade på brickorna och valde en som hon själv ville ha. Sen tittade hon på brickan med kaninerna och sa: "Den här brickan tycker jag inte nån ska ha för då blir jag så ledsen att jag nästan börjar gråta." Hon pekade på den vita kaninen som tagit den röda kaninens ballong och sa: "Han är säkert jättenöjd, men han är ju jättedum." Inte kunde jag ana att spelet skulle väcka så starka känslor! Men när vi väl pratat igenom det så uppskattades spelet trots allt och även Albin hängde med.

En hjälpande... hjälm

Livia ropar: "Jag behöver din hjälp, pappa!" Lillebror vill förstås ställa upp för storasyster och undrar genast: "Behöver du min hjälm?"

En stark vilja

Att Albin har en egen vilja börjar visa sig allt tydligare. Då hans sätt att uttrycka den ännu inte är så nyanserat, resulterar detta i att han slänger sig på golvet och sparkar och skriker. Det kan vara att han inte vill gå hem från leklandet, att han vill ha glass eller något annat som för stunden känns livsviktigt för honom. Har vi bara fått med oss den ena halskragen hem från dagis, vill han givetvis ha just den andra och är sur ända tills vi kommer till dagis och kan byta till den rätta. Till och med när han ligger i vagnen nerbäddad bakom en filt för att sova middag, opponerar han sig mot pappas val av väg: "Nej, inte det hållet!"

Bättre sent än aldrig

Eftersom mamma och pappa lyckats missa att det var Halloween redan förra helgen och barnen längtat efter att få fira det, ställde vi till med ett litet kalas ikväll. Självklart gjorde vi en pumpa-gubbe, som Livia ritat ögon, näsa och mun på och på menyn stod pumpasoppa och våfflor med glass och sylt. Båda rätterna gillades mycket av både stora och små. Det blev visserligen ingen maskerad, men Albin spexade till det genom att sätta Mumin-servetten på huvudet och storasyster var inte sen att haka på. Livia verkade nöjd med firandet då hon konstaterade: "Det här var den bästa dan. Lekland, pumpa, glass och våfflor."

Livia går till tandläkaren

Idag var det dags för Livia att gå på sitt livs andra tandläkarbesök. Hon var lite nervös innan, men allt gick bra och både Livia själv och mamma och pappa fick beröm för att tänderna var fina. Inte helt oväntat var besökets höjdpunkt att få välja bokmärke. Livia gick dessutom därifrån med en ny tandborste och ett armband. Och ett stolt leende på läpparna!

Många kockar små

När man gör sina egna hamburgare smakar dom allra godast.

Plask!

I söndags fick barnen sina vattenlustar, som fått vila sen Spanienresan, stillade när hela familjen begav sig till Sydpoolen. Barnen kastade sig genast i vattnet och testade de små rutschkanorna. Men till skillnad från sin mor ville de förstås även testa de stora rutschkanorna. Som tur är har de en far, som är lika förtjust i vatten som dem, så han tog först med Livia, som glatt rutschade ner genom de vindlande rören. Sen ville även Albin prova. Han såg lite vimmelkantig ut när han kom nerfarande i pappas trygga famn, men konstaterade strax: "Det var roligt." Trots det höll han sig sen till de små kanorna, men dem tröttnade han aldrig på. Livia däremot sprang upp för alla trappor och susade ner - om och om igen!

Idag för 78 år sen...

...skrev min farfars mor så här i sin dagbok:

2 november 1932
Aldrig så litet så lättar det livet. Jag har genom Rickards fröken i skolan fått ett kort att vi skall få gå till Österlund och Andersson och prova ut en skjortkostym åt honom till jul så har han varma kläder i vinter genom Barnavännernas försorg.

Varför skall man alltid beklaga sig och tycka att det är så tråkigt när det finns så många glädjeämnen ämnade åt oss.

Hon var en ensamstående tvåbarnsmamma och hennes yngsta son, min farfar, vårdades sen nästan tre månader tillbaka på sjukhus för vatten i lungsäcken. Trots det hade hon förmågan att se positivt på livet och vara tacksam för det hon hade. Jag kan inte annat än beundra henne för hennes styrka när jag läser om hennes kamp för att försörja sina barn och ge dem ett bra liv. Mina egna problem känns så fruktansvärt obetydliga i jämförelse.

Kärleken är röd

Ikväll när jag sjöng om "kärleken den röda" för Livia, konstaterade hon: "Jaa, kärleken är röd. För hjärtat är rött och kärleken kommer ju från hjärtat." Just nu slår hennes hjärta lite extra för H på dagis. Hon har pratat hela helgen om att hon vill leka med honom och hon viskade i mitt öra: "Jag är kär i H." Tidigare har hon bara varit kär i familjen och bästa tjejkompisen. Men visst verkar det vara en förälskelse för hennes ögon strålar och så fort hon är i närheten av H vill hon bara röra vid honom. Därför blev hon förstås överlycklig när hon idag fick följa med honom hem efter dagis för som tur är verkar även han trivas bra i hennes sällskap.