Inga fler förkylningar

Mamma och Livia gör sig i ordning för att gå och se Spöket Laban på bio. Livia vill ha med sig sin docka och sätter för femtielfte gången på henne mössan, som envisas med att trilla av. Mamma som börjar bli lite smått stressad säger: "Hon klarar sig nog utan mössa." Livia protesterar genast: "Men, mamma. Det är ju mitt barn. Hon kan ju bli förkyld. Det förstår du väl?" Och det kan mamma förstås inte invända emot för fler förkylningar vill vi inte ha.

Vad är väl en teater på Rival?

Den sedan länge inplanerade kvällen tillsammans med Kvarteret Skatan och mysig italiensk middag tillsammans med maken blev till en kväll tillsammans med två snörvliga sötnosar och pizza från den lokala pizzerian. I stället fick barnvakterna en helkväll på stan. Nu bokar jag än en gång nya biljetter och hoppas på tredje gången gillt för oss.

Proppade idoler

Livia och pappa agerar jury och ger följande omdömen till Idolerna på TV...
Pappa (om Reza): Hon är proffsig.
Livia (om Tove): Hon är också proppad.

Fredagsmums

När mörkret lagt sig, höstvindarna viner och envisa baciller inte vill släppa taget, tröstar vi oss med hallonbakelser. Livia verkar dock inte tycka att lillebror behöver dessa extra kalorier utan utbrister: "Albin får ingen. Han vantar."

Dagens fundering

Livia: Mamma, har bara flickor ögonlockar? Mamma, heter det ögonlockar?

Mamma: Menar du ögonfransar?

Livia: Jaa.

Mamma: Nej, det har både tjejer och killar.

Skrinna-premiär

Idag intog Livia för första gången isen med skridskor på fötterna och rosa hjälm på huvudet. Hon var lite nervös inför premiären då bästa kompisen innan meddelat att hon var en isprinsessa. Detta visade sig dock inte stämma meddelade Livia efteråt. Tvärtom hade hon själv varit bäst av alla under en mycket lång stund. Så trots en öm rumpa var premiären lyckad för vår lilla skrinnare.

Husse eller hustru

Livia är, som bekant för de flesta vid det här laget, mycket för roll-lekar. Idag fick jag rollen som hustru, vilket ju är en bekant roll för mig. Det konstiga var att hon själv skulle vara katt. Efter en något utförligare beskrivning av min roll visade det sig dock att hon snarare ville att jag skulle ha rollen som husse - så klart!

Tvära kast

Livia har sen en tid tillbaka inte velat släppa in lillebror i sitt rum. Mamma och pappa respekterar detta önskemål, men försöker ibland förhandla om tillåtelse för kortare vistelser där när tvätten ska läggas in eller liknande. Idag gick Livia med på detta och frågade till och med: "Får lillebror och jag leka här inne?" "Självklart", svarade mamma. Livia insisterade då på att dörren, som vanligt skulle vara stängd, men denna gång med lillebror på insidan. Mamma sa ok till det, men stannade utanför dörren för att höra att allt gick rätt till. Endast vänliga ord och ett och annat skratt hördes till mammas glädje där inifrån.

En egen vrå

Ibland kan det vara skönt att ha en egen lugn liten vrå att dra sig tillbaka till med en god bok. Albin har hittat den perfekta platsen i garderoben i hallen inklämd bland kartonger, väskor, skor och kläder.

Dansen förenar

Ett gemensamt intresse hos storasyster och lillebror är dans. De går ofta in i vardagsrummet, sätter på en CD-skiva och dansar sen loss rejält tillsammans.

Mammas lilla hjälpreda

När lördagsmiddagen ska förberedas är lite assistans i köket alltid uppskattat. Albin ställer upp som mammas hjälpreda och fixar dukningen av bordet...


... och resultatet!

En fin stund

En av dessa fina stunder var när Livia i morse, helt på eget initiativ, bestämde sig för att göra en bilbok till lillebror. Hon bad mamma ta fram sax, papper och lim och letade sen själv fram en tidning med bilar i. Sen satt hon en lång stund och klippte och klistrade bilar till Albins bok. När boken var klar informerade hon mamma om att Albin bara fick läsa boken tillsammans med en vuxen, så att den inte skulle bli förstörd. Det tyckte den stolta mamman var en bra idé.

En katt bland hermeliner

Under en middag med elva män och ungefär lika många mezes som sällskap kan ämnen som skådespelarinsatserna i Star Wars-filmerna, E4:ans sträckning norr om Gävle, Unix-programmering och Iphone-tjänster avhandlas. Inget av dessa ämnen brukar komma upp under en middag med mina tjejkompisar, men variation berikar.

Syskonkärlek eller syskonsvartsjuka

Min man tycker inte att jag ger en fullständigt nyanserad bild av relationen mellan våra barn. Att jag bara skriver om det som är positivt trots att det emellanåt är ganska mycket som snarare är negativt. Jag läste nyligen en artikel av en barnpsykolog som skrev att så länge syskon någon gång kommer överens behöver man inte oroa sig för deras relation och det har jag tagit fasta på. Jag väljer att minnas de fina stunderna när barnen skrattar och har roligt tillsammans och stunderna då de skriker, knuffas och slåss - de väljer jag att glömma bort.

Umgänge mellan stora och små

När man umgås med andra småbarnsfamiljer underlättar det om barnen kommer överens med varandra. Då blir det liksom möjligt för föräldrarna att umgås lite också. I lördags hade vi besök av vänner med två döttrar som är två år respektive två månader gamla. Livia bjöd genast in storasystern till sitt rum och förevisade sin docksamling och vagnarna. När hon sen lät henne låna en av sina prinsessklänningar hade hon fått en mycket hängiven fan för resten av kvällen. Allt Livia gjorde iakttogs mycket noga för att sen kopieras. Livia verkade trivas med denna uppmärksamhet och även vi föräldrar var förstås nöjda. Att de yngre familjemedlemmarna skulle ha något större utbyte av varandra förväntade vi oss knappast, men Albin blev mycket förtjust i lillasystern. Så fort de kom in och ställde ner henne på golvet i sin bilbarnstol föll han på knä framför henne och var mycket kärvänlig. Detta intresse höll i sig hela kvällen och han kunde inte låta bli att både krama, klappa och pussa på henne. En mycket lyckad kväll för så väl stora som små, alltså. Tack, A & F för trevligt umgänge!