När Livia började på sitt dagis för nästan tre år sen var hon en liten och ganska försiktig tvååring. Trots det hade hon redan efter några veckor hittat kompisar att busa och leka med och var en i gruppen. Hon ville inte gärna vara i centrum och på det första julspelet satt hon i mammas knä i sin tomteklänning i stället för att stå framme på scenen med de andra barnen. Redan på vårshowen hade hon blivit lite varmare i sina kattkläder. Nu kunde hon alla texter, men sjöng dem med låg stämma. Idag är hon en tuff femåring som, visserligen är blyg ibland, men som ändå trivs med att höras och synas. På årets vårshow, som var hennes sista föreställning, hördes hennes stämma i alla sånger och rörelserna satt som gjutet. Nu går hon sin sista vecka på förskolan och jag minns med vemod, glädje och nostalgi alla hennes framträdanden och den utveckling hon genomgått under tiden.
4 kommentarer:
Förstår dig så väl, tiden rusar fram... Njut av varje sekund! Kram
Vad härligt att hon har gjort denna utveckling. Hon är så söt din lilla diamant.
Vad spännande för henne och er med en skolstart som väntar.
Härligt när barnen utvecklas.
Therese: Jag försöker :)
Petra: Visst är hon!
mammaxtre: Det blir ny förskola efter sommaren innan det är dax för skolan nästa höst.
Skicka en kommentar