Vi skruvar, vi skruvar

Med två små duktiga hjälpredor är det inga problem att montera ner Albins spjälsäng, som nu inte längre behövs.

Så var det mammas tur...

Tillsammans med snöstormen anlände den mindre trevliga vintersjukdomen hos mig. Det är två av vinterns företeelser, som jag hellre är utan.

Tjenare och Mors

Mamma, Livia och Albin läser och sjunger sånger ur Barnens första bok. När vi sjunger om Petronella ifrån Plaskeby tittar Livia på bilden av tre små barn och pekar på två av dem och säger: "Är det där Tjenare och Mors?"

Hej, sa Petronella i från plaske by. Det är tid att fälla upp sitt paraply.
Sen så ska vi traska kring och ha det kul.
Det får gärna plaska ända fram till jul.
Glada ska vi ropa: Tjenare och mors!
Segla allihopa bort i en galosch.
Segla hela natten intill ljusan dag.
Är du rädd för vatten? Det är inte jag.

Text: Lennart Hellsing

Doktorsbesök

Albin går till doktor Livia som kurerar magen med plåster, tops och handsprit.

Sommarlängtan

Visst kan en vacker vinterdag fylld med pulkaåkning och inomhusmys vara härligt. Men just nu längtar jag efter att få vara långt bort från minusgrader, mörker och inte minst väldigt långt bort från vattkoppor och kräksjukor. Livia packar sina väskor fulla med badkläder och sommarklänningar och reser till Afrika, men för mamma krävs det lite mer än en tripp till arbetsrummet för att stilla denna längtan.

När storasyster får välja...

...är även Albin klädd som en prinsessa.

Ropa inte hej...

Efter nästan tre dygn var det dax för storasyster. Lördagen kunde inletts på trevligare sätt. Undra vem som står på tur härnäst...?

Ring, ring

Mamma ringer hem från jobbet och pratar lite med Livia som svarar. Efter ett ha gett en utförlig rapport om lillebrors kräksjuka, som verkar ha stabiliserat sig, frågar Livia om mamma vill prata med pappa. Mamma svarar ja och Livia lämnar över till pappa med orden: "Det är mamma. Hon som du är kär i."

Sängbyte

Då Albin nu flyttat till sin nya stora säng får Lill-Molle ta över spjälsängen. Båda två sover de hela natten i sina sängar. Albin verkar ännu inte ha kommit på att han kan kliva ur sängen nattetid, trots att han på dagarna obehindrat klättrar i och ur den. Det är mamma och pappa tacksamma för.

Lilla julafton

Efter dagis försvinner Livia in på sitt rum en lång stund och kommer sen ut till mamma och lillebror och frågar om det finns några snälla barn. Självklart svarar mamma och lillebror ja och Livia plockar fram klappar ur sin säck. Hon är mycket noga med att poängtera att vi verkligen får behålla det som finns i paketen - på riktigt! Albin får alla Livias Emma-böcker, vilka han genast vill läsa, och mamma får Barnpsalmboken och Barnens versbok för att det är så mycket text i dem. Även Livia själv får ett paket med en av sina egna böcker. Ingen dålig utdelning, bara en månad efter senaste tomtebesöket!

Prinsesskalas

På ett 4års-kalas med småtjejer prövas det prinsessklänningar och diadem. Det blir kiv om bästa dockan och rosen på tårtan, men det blir också bilspel och framför allt en massa skratt och bus.

En kittlig papegoja

Albin har nu blivit en riktig liten papegoja. Han härmar det vi andra säger, som ett litet eko, och lär sig nya ord varje dag. Ett av favoritorden just nu är "igen". Han skrattar högt när vi kittlar honom och ber sen om lite till killekill - "igen, igen!" Självklart kan ingen motstå denna begäran!

Hejdå!

Albin överraskar pappa med att inte fälla en enda tår vid dagens dagisfarväl. När pappa säger hejdå, ger Albin honom bara en stor kram och stänger sen grinden efter pappa för att fortsätta sin lek. Det var en härlig avslutning på första dagisveckan.

En riktig present

Efter dagis ska vi åka på kalas till mormor, som fyller år, men först ska present inhandlas. Mamma föreslår blommor och choklad, men Livia protesterar: "Ska inte mormor få nån riktig present? Jag vill välja ett halsband eller armband till mormor." Och så blir det. Livia väljer ett fint halsband, som mormor blir mycket glad för.

Albins tankar om dagis

Det här med dagis verkar ju kul. Här finns massor med bilar och tåg och böcker. Och så är det ju en massa såna här små som jag. Och så några stora, men de verkar ju också snälla. Men jag måste säga att jag känne mig lite lurad. Jag trodde att mamma eller pappa skulle vara med mig här, men så plötsligt säger de hejdå och försvinner. Det gillar jag inte alls. Då var jag tvungen att protestera, mycket högljutt. Men inte hjälpte det. Ja, ja det får väl gå ändå. Kolla in den där bilen där borta! Den är cool.