Årets familjebild

Ända sen Livia föddes har vi haft som tradition att varje år ta kort på hela familjen framför granen. Så länge barnen var små var det inga större problem att få dem att stå still framför kameran. I år var det dock en närmast omöjlig uppgift. Den första prövningen var att försöka få dem ur myskläderna och i något som liknade julkläderna då vi förstås inte lyckats få till något fototillfälle på självaste julafton. När så detta första steg var avklarat gällde det att försöka få båda barnen att posera framför granen samtidigt. Albin ville helst göra superhjälte-poser och hade väldigt svårt att låta storasyster vara, men till slut lyckades vi i alla fall få till både en bild med hela familjen samlad och ett syskonporträtt.

Husbygge

I år tog vi oss för första gången an projekt husbygge, av den något mindre varianten, nämligen pepparkakshus. Allt började bra. Pappa fixade glasyr och Livia började spritsa och garnera hustaket. Albin ägnade sig mest åt att provsmaka alla dekorationer, men hjälpte även till med att sätta på glitter. Sen blev det så dags att limma ihop de olika delarna och allt gick plötsligt helt fel. Huset föll i bitar och pappa brände fingrarna. Mamma var beredd att ge upp hela projektet, men efter en sista gemensam kraftansträngning satt till slut allt på plats och det hade faktiskt blivit ett hus. Kanske inte historiens vackraste, men det sprider både julstämning och pepparkaksdoft. Nu längtar vi (allra mest Albin), bara efter att få riva det.

Strömlöst

Tidigt på morgonen kommer Livia in till mamma och pappa och meddelar: "Jag har en nyhet att berätta. Strömmen har gått." Albin undersöker genast detta och konstaterar sen: "Det verkar som strömmen har gått i hela huset. Då får vi leva på ljus." Nattens storm har tydligen lämnat sina spår och frukosten får intas i skenet av levande ljus. Efter frukosten vill Albin titta på TV och blir förstås besviken när inte ens TV:n fungerar. "Jag orkar inte leka hela tiden," klagar han. När han inser att bilarna till nya bilbanan fungerar blir han dock glad igen och ropar till Livia: "Det var bara strömmen som gått inte batterierna." Innan strömmen kommer tillbaka hinner vi dessutom spela ett parti Alfapet och gå en promenad. Sen tänds plötsligt julgranen, stjärnor och adventsljusstakar och allt blir som vanligt igen och i stället för att åka iväg och äta lunch plockar vi fram de sista resterna från julbordet.

Julafton 2011

Barnen vaknade förstås fulla av förväntan tidigt på julaftonsmorgonen. När morgonklapparna, pysselböcker och godis, öppnats och sista avsnittet av Tjuvarnas jul setts blev det en lång väntan på gästernas och julklappsöppningens ankomst. Tiden fördrevs med lite utelek, tomtegrötslunch och pysslande. Så efter Kalle Anka var det äntligen dags. Livia konstaterade nöjt att Nintendospelet med hundar var precis det hon önskat sig, men den allra bästa klappen var ett marsvins-Pet shop. Albin blev glad för sina klappar även han, men påpekade att "Den önskade jag mig inte." när han fick något som inte stått på hans muntliga och inte helt lätt-tydda lista ("Jag önskar mig allt som är läskigt."). Efter julbord, massa lek med kusinerna, mumsiga efterrätter och slutligen en film, slocknade till slut två trötta men glada små julfirare.

Nu har vi jul här i vårt hus...

Julmusik, grandoft, skimrande julgranskulor, glögg och saffransskorpor... nu är alla sinnen fyllda av jul.

Julavslutning

När mörkret lagt sig över Rönninge ringlade ett fackeltåg av barn, lärare och föräldrar från skolan. Nere vid sjön hördes det rytmiska dunkandet av trummor och den vita snön gnistrade i ljuset av eldar. Eldkonstnärer bjöd på en sprakande show med jonglering, brinnande kedjor och eldslukning. Barnen bjöd på finstämd julsång och slutligen släpptes brinnande rislyktor upp mot himlen. En mycket fin och stämningsfull avslutning på Livias första termin i skolan!

Sommarminnen

När vintern är som mörkast, drömmer jag mig gärna bort och minns våra härligt sköna dagar på Mallorca i somras.

Första snögubben

Idag när stora snöflingor yrde utanför fönstret blev barnen förstås glada och ville ut. Livia började genast rulla vinterns första snögubbe av snön som täckte gräsmattan. Albin var mer intresserad av att göra snöänglar och kasta prick på flaggstången, men assisterade med att hämta morotsnäsa, byggarhatt och halsduk till gubben och snart stod den klar bredvid sina två stolta skapare.

Ormar i massor

Under en VAB-dag hinner en sexåring rulla rätt många ormar av trolldeg. Och när Livia sen kommer tillbaka till skolan berättar hon stolt att hon fått ormar som husdjur. Att de bara är av trolldeg glömmer hon dock att berätta.

Mera fika

Denna, julfesternas vecka, avslutadades i samma anda som den började. Idag var det nämligen dags för vår traditionsenliga glöggfika. Livia satte på sig sin glittriga julklänning och Albin klädde sig fin i bästa Musse Pigglinnet. Sedan väntade de otåligt på att de andra barnen skulle komma. Numera är det ju nästan lika många barn som vuxna som gästar vårt glöggfika. Efter en något tveksam inledning (Albin hade redan innan deklarerat att inga bebisar skulle få komma in i hans rum) blev det snart full fart och många glada rop och skratt från barnen. Även vi vuxna hade en trevlig eftermiddag med goda vänner.

Julfesternas vecka

Den här veckan har julfesterna avlöst varandra. I måndags var det avslutning på Livias gymnastik med föräldrar och syskon som publik och efterföljande fika.

I tisdags var det julmaskerad för familjerna i Livias klass. Albin kom förstås som sjörövare och Livia själv som tomte. Sen åts det mat och julfika i långa banor och pysslades däremellan.

Idag var det dags för Julspel på Albins dagis och han skulle även i år vara Josef då han ju blev sjuk förra året. Dessvärre var han inte på topp heller i år och tillbringade därför förmiddagen hemma för att vila upp sig inför sitt framträdande. Tyvärr fick han kalla fötter och ångrade sig när vi väl kom till dagis. I stället satt han i publiken och sjöng sångerna från pappas trygga famn. Men lite lek med kompisarna och ett stort antal pepparkakor orkade han i alla fall med.

Sovmorgon

När man har småbarn hör det verkligen inte till vanligheterna att man försover sig, men i morse sov hela familjen till 7.30 efter att väckarklockan, som ringde kl. 06.00 sömnigt stängts av. När mamma förklarade för Livia att vi försovit oss och att hon därför skulle missa samlingen i skolan, undrade hon "Vad betyder försova sig?" Och det är ju inte så konstigt att man inte är bekant med det begreppet när man alltid vaknar i ottan!

Det stora julbaket

Den här helgen har vi bakat både lussebullar och pepparkakor. Livia utbrast mitt i baket när julsångerna strömmade ut från stereons högtalare och pepparkaksdoften började sprida sig i huset: "Nu känns det som det är jul." Ett påstående som Albin sen upprepade flera gånger. Och visst börjar det faktiskt kännas lite!