En cool kille

Albin, som ännu är för liten för att göra skidpremiär, glider runt i sina solbrillor, som han vill ha på även när solen inte skiner och njuter gärna av en god kopp choklad. Att bli dragen i pulkan och gräva lite i snön med spaden är andra populära fjällaktiviteter för en cool liten kille.

Skidpremiär

Livia var, inte helt oväntat, lite orolig inför skidpremiären. Men när hon förvissat sig om att mamma eller pappa skulle vara med henne hela tiden gick hon med på att försöka och innan hon visste ordet av hade hon helt själv åkt upp med knappliften i barnbacken. Efter det vägrade hon blankt åka själv, men mellan mammas eller pappas ben gick det galant och redan andra dagen tog hon sig själv ner för barnbacken. Nu behärskar hon även blåa backar tillsammans med mamma och pappa och säger till och med: "Bromsa inte!" Även after-ski har hon hunnit med och på den ville hon inte ha med mamma och pappa.

Sådan mor.. inte sådan dotter

När jag var liten var jag inte särskilt förtjust i utomhusaktiviteter. Första gången jag skulle åka skidor och vi provat ut pjäxor i skidshopen sa jag till mina föräldrar: "Vi kan väl hyra bara pjäxor!" Livia är dock inte som sin mamma utan ville ha även skidor.

Vi drar till fjällen

Efter sex timmar, tre stopp, ett antal godis-och russinmutor och ännu fler ”Är vi framme snart?” nådde vi äntligen vårt mål. Livia utbrast: ”Åh, vad det är underbart”, så fort vi steg in i den traditionsenligt furuinredda fjällstugan. Albin gjorde sig också genast hemmastadd. Han tog fram en kaffekanna från köksskåpet och sa: ”Kanna blomma.” Några blommor fanns det dock inte att vattna, men annars finns här allt vi behöver för en vecka i fjällen.

Livia om kärlek

Kärleken är röd. Kärlek är när man älskar nån och är kär i nån. När man älskar nån kan man vara snäll mot den och säga hej. Om man inte är kär i nån mer så kan man säga: "jag tycker inte om dej" och hitta nån annan söt kille eller tjej.

Idag är ingen vanlig dag...

...för idag är min födelsedag och trots att jag inte fyller fem, utan exakt trettio år mer, fick jag i morse uppleva lite av samma känsla som infann sig under barndomens födelsedagar. Livia var nämligen lika förväntansfull och exalterad som om det varit hennes egen födelsedag och hon hade förstås sett till att mamma blev överöst med presenter, som hon själv gärna hjälpte till att öppna. Finast av alla var den rosa "diamanten", som Livia valt alldeles själv till mammas berlockarmband. Efter födelsedagsfrukosten var jag tyvärr tvungen att bege mig till jobbet för att tillbringa dagen ensam i ett öde kontorslandskap, men ikväll fortsätter firandet med finaste familjen. Tack, mina älsklingar för bästa uppvaktningen!

Syskonen tvärtom

När andra äter middag då sitter dom på stolen och äter vid bordet för så ska det va.

Men vi: Vi sitter på golvet och äter vid stolen för vi är inte riktigt som andra vi.

Nej, vi är inte riktigt som andra vi! La-la-la-la la-la-la-la la-la-la!

Bekännelser

Efter godnattsagan avslöjar Livia för mamma att hon inte alltid stannar kvar i sängen efter att vi sagt godnatt: "Ibland brukar jag smyga upp och räkna ränderna på min matta och hämta min docka. Och ibland smyger jag upp och tittar ut genom fönstret."

Vårtecken

Snön i trädgården har nu smält bort så mycket att marken på sina ställen sticker fram. Det är ett geggigt vårtecken, som gillas mycket av barnen. Albin skulle gärna tillbringa hela dagarna med att gräva med "paden", som är hans nya favorit.

Draghjälp

Den två hundra meter långa promenaden hem från dagis brukar ta minst en halvtimme. Det finns många snödrivor, färgglada godispapper, gruskorn, stenar, pinnar, bajshögar och andra intressanta saker som noga måste undersökas av både storasyster och lillebror. Men när storasyster får ta med en kompis hem och lillebror accepterar att åka vagn tar den plötsligt bara fem minuter och det enda avbrottet blir ett kort stopp för några hopp i den allra största vattenpölen.

Varierande musikrepertoar

Albin har redan en mycket bestämd uppfattning om vilken musik han gillar och inte gillar. När vi på kvällen sjunger godnattvisor ur Barnkammarboken protestetar han högljutt om mamma börjar sjunga på en sång som han inte gillar. De flesta vaggvisor ratas direkt. Mamma hinner inte sjunga mer än att par toner av "Trollmors vaggsång", "Vargvisan" eller "John Blund" innan han skriker "nä, nä, nä." Andra sånger i boken bläddrar han förbi så fort han ser bilderna. I sin egen sångreportoar har Albin bara tre låtar. Två av dem är föga förvånande i en ettårings repertoar. De är "Tänk om jag hade en liten liten apa..." (han sjunger umpa, umpa och viftar med armarna), den rockiga "Bä bä vita lamm" (han sjunger yeah, yeah!). Den sista, Manboy, är något mer udda, särskilt som Albin aldrig hört den, annat än i mammas och pappas tappning. Han sjunger ändå glatt "Mähboy, mähboy". Är han en blivande schlagerstjärna tro? Dansrörelserna sitter i alla fall redan.

Sängrockad

I många småbarnsfamiljer brukar det vara ett problem att utrymmet i föräldrarnas säng inte räcker till, men så är det inte i vår familj. Igår kväll somnade alla familjemedlemmar i sina egna sängar, men på morgonen var Albin den enda som låg kvar på samma plats. Han hade fått sällskap av mamma, och pappa hade hamnat i Livias säng. Den enda som låg i dubbelsängen var Livia, som alltså hade väldigt gott om plats. Jag undrar vem som drar vinstlotten i natt.

En vanlig dag på jobbet

När hela familjen samlas kring middagsbordet frågar mamma Livia hur de haft det på leklandet. Livia ger en utförlig beskrivning av alla rutschkanor, studsmattor och klätterställningar. Sen frågar hon mamma: "Hur har du haft det på jobbet då? Har du bara ätit lunch och spelat dator?" Och, ja, det är ju ungefär vad mamma gör på jobbet.

Föränderliga barn

För ett par veckor sen skrek Albin när vi lämnade honom på dagis. Nu skriker han när vi kommer för att hämta honom. Jag tror trots allt att jag föredrar det senare.

Stoppsignal

Det brukar oftast vara mamma som inte hinner med i barnens snabba tempo, men om mamma nån gång är för snabb utbrister Livia: "Vänta en signal!"

Nu skottar vi fram våren...

...eller åtminstone altanen!

Fel namn?

Det enda ord Albin, som just nu härmar allt han hör, envist vägrat säga är sitt eget namn. I stället kallar han sig själv "Jack". Vi har trott att det var en variant av jag, men så när han plötsligt börjar säga sitt eget namn, och det låter som "Ablot" förstår vi att han föredrar att kalla sig själv för Jack.

Kaffepaus

Ibland gör det inget att man missar tåget efter dagislämningen. Att ostört få njuta av en latte vid en solig husvägg, det är lyx i en småbarnsmammas vardag.

Explosion i färger och ord

Den vackra tulpanbuketten, som för närvarande pryder matbordet är en explosion i färger lika stor som den explosion som nu sker med Albins ordförråd. Han suger åt sig nya ord lika fort som tulpanerna suger upp sitt vatten. Själv suger jag åt mig solens värmande strålar.

Oväntat besök

Igår eftermiddag när vi kommit hem från dagis knackade det plötsligt på fönstret och där utanför stod farfar. Livia ville genast ta med honom in på sitt rum för att leka mamma, pappa, barn. Albin var lite mer reserverad till att börja med, men snart busade även han för fullt och när det var dax för farfar att åka hem till Småland igen fick han kramar av såväl storasyster som lillebror.

Det finns inget dåligt väder...

Med nya fodrade stövlar och galonisar från topp till tå är barnen nu rustade för all slask och tö som komma skall.

Godnattpuss

Trots att det för tillfället kivas och bråkas en del, så lyser syskonkärleken igenom när Livia och Albin säger godnatt genom att ge varandra en puss på kinden. Albin skulle gärna ge Livia en blöt puss mitt på munnen, men där går gränsen för storasyster.

Söndagslunch

När korven egenhändigt grillats och avnjuts i skogen tillsammans med goda vänner och årets första värmande solstrålar smakar den som allra bäst!

Lättväckta syskon

Livia har länge legat och vridit och vänt på sig i mammas och pappas säng och frågar när det är dax att gå upp. När hon inte får så mycket respons går hon till slut motvilligt upp för att leka själv, men återvänder strax på betydligt bättre humör och meddelar: "Albin var redan vaken. Han hade väckt sig själv." Tänk vad duktiga de är, våra barn!

Blåbärssoppan del 2

Och om mamma glömmer bort att sätta på haklappen blir resultatet det här...

Lycka är...

...att dricka blåbärssoppa ur en mugg utan pip.

En leksaksklassiker

Det finns vissa leksaker som kan hittas i de flesta småbarnshem och som även fanns i föräldrarnas barnrum. En av dessa är plocklådan. Alla barn verkar hitta sitt eget sätt att plocka i klossarna i denna klassiker. En del stoppar tålmodigt i varje kloss i sitt rätta hål medan andra helt sonika lyfter på locket och stoppar i klossarna den vägen. Albin börjar nu ha rätt bra koll på var klossarna ska i, men vill gärna dra ut på det hela lite och börjar därför med att försöka stoppa i klossen i fel hål medan han säger: "Nää, nää." Till slut hamnar dock alla klossarna i lådan och det är bara att börja om igen.

Strax eller strax

Livia: Pappa, kommer du?
Pappa: Jag kommer strax.
Livia: Lite strax eller mycket strax?

Syskona Bus

I morse var syskona Bus tillbaka igen och redo att gå till dagis. Mamma som fortfarande inte är kry såg fram emot att i lugn och ro få avnjuta säsongens första avsnitt av Desperate Housewives och slog sig ner i soffan med en kopp te, så fort man och barn lämnat huset. Problemet var bara att fjärren till TV:n, den hade syskona Bus fått tag på, och efter en halvtimmes desperat sökande gav mamma upp och fick i stället dricka sitt halvljumma te tillsammans med senaste numret av Family Living.

Semletröst

Vad är bästa botemedlet mot feber, inflammerade bihålor, rosslig hosta, snoriga näsor, värkande huvuden, ömma öron och onda halsar? Kan det vara semlor? Om inte så är det i alla fall gott!

Livia med knuff

Lycka är att spela Fia och framför allt att få knuffa ut mamma eller pappa!

På sjuk-och väderfronten intet nytt

Det har nu blivit ny månad, men tyvärr är det inte mycket annat som är nytt. Det är lika grått och slaskigt ute som det var i slutet på februari och förkylningen hos såväl mamma som Albin håller fortfarande i sig.